Rusco och Cajsa myser i sin korg
Jag har alltid älskat katter! När jag gick hos dagmamman i Flemingsberg
såg jag en stackars liten kisse ute på gården som var alldeles ensam och
övergiven, så jag stoppade ner honom i min ryggsäck och där fick den
stackars lilla kissen vara tills jag kom hem och skulle ge den ett varmt och kärleksfullt hem. Min kära mamma blev
naturligtvis hysterisk och frågade vart jag hade hittat katten och
katten blev återlämnad på den plats där jag plockat upp den. 
Jag fick vänta tills jag var 7 år till innan jag äntligen fick min första katt. Den dagen var lyckan stor! Mimmi var en "bonnakisse" som var svart och vit och en härlig liten krabat som inte tyckte om att åka bil. Vi fick hela nio år tillsammans och hon har fortfarande en speciell plats i mitt hjärta!
Under åren som gått har det blivit en hel del kissar som har passerat in i våra liv och några av dom har fått vara alldeles för kort tid hos oss.
När lilla Siri blev överkörd strax efter lucia -08 sa vi att vi aldrig mer skulle ha en utekatt.
Jag och Mattias har länge tyckt om långhåriga kissar och när vi väl började diskutera vad vi ville ha kom vi fram till att en renrasig katt skulle det bli. Tankarna fanns hos mig att ev ställa ut och eventuellt prova på uppfödning. Vi började leta efter en Maine Coon eller en Norsk Skogkatt.
Slutligen hittade vi en helt underbar liten norsk skogkatttjej i Skåne som vi åkte och tittade på.
Väntan på Cajsa i en hel månad var jobbig, men när vi väl fick hem vår lilla tjej så var allt perfekt.
I maj 2009 köpte vi hus och möjligheten för Cajsa att springa runt i hela huset blev snabbt poppis. Vi kände dock att vi gärna skulle vilja ha en kompis till henne så hon inte kände sig så ensam när vi var på jobbet.
Nu har det blivit ett antal utställningar som har varit mycket spännande och i november flyttade pälsmonstret Rusco in och blev Cajsas lilla bebis. De två första dagarna tyckte Cajsa inte alls om honom men nu är de bästisar och busar, leker äter och sover tillsammans.